/Det sårbara samhället

Det sårbara samhället

 

Igår genom förde AFF Halland ett seminarium med temat ” Risk och sårbarhet i Sverige”. Kristin Jacobsson från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, talade om ”Hur ser Sveriges nationella risk och sårbarhet ut?”

Vår andra talare för kvällen var Jan Alsander utbildningschef vid Civilförsvarsförbundet som talade om ”Vad kan jag som individ göra/förbereda?”

Seminariet avslutades med en frågestund tillsammans med publiken. Moderator för kvällen var vår egen ordförande Jörgen Peters, tillika länsråd i Halland.

Att det civila samhället alltmer står på agendan kan man b la utläsa i propositionen från riksdagen. Den 16 juni beslutade riksdagen om målen för det militära och det civila försvaret i enlighet med regeringens proposition Försvarspolitisk inriktning – Sveriges försvar 2016–2020.

När det gäller det civila försvaret innebär riksdagens beslut att målet från och med 2016 ska vara att:

  •       värna civilbefolkningen,
  •       säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och
  •       bidra till Försvarsmaktens förmåga vid ett väpnat angrepp eller krig i vår omvärld.

 I propositionen konstaterar regeringen bland annat att det säkerhetspolitiska läget i vår omvärld har försämrats.
Planering för militärt försvar och civilt försvar ska därför bedrivas utifrån anvisningar som regeringen beslutar.

För MSB innebär riksdagens beslut att utvecklingen av civilt försvar fortsätter och att det ska fortsätta att utgå från arbetet med skydd mot olyckor och krisberedskap. Perspektivet höjd beredskap (civilt försvar) ska integreras i övrig verksamhetsplanering inom MSB och därmed kommer fler verksamheter inom MSB än tidigare att arbeta med hela hotskalan.

Kristin som kommer från MSB gav en bild av vad som pågår i utvecklandet av det svenska samhället för att bättre stå i mot olyckor och andra kriser.

Vi lever i ett sårbart samhälle och i en tid med hot och risker som inte känner några gränser. En kris avser en händelse som drabbar många människor och stora delar av samhället. Händelsen avviker från det normala, innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner och kräver därmed skyndsamma insatser.

För att samhället ska kunna förebygga, förbereda, motstå och hantera en sådan situation krävs att det finns en krisberedskapsförmåga. Förmågan byggs upp genom utbildning, övning och andra åtgärder som genomförs före, under och efter en kris.

Samhällets grundläggande stabilitet och flexibilitet är avgörande när det gäller möjligheten att klara en allvarlig händelse. Samhällets krisberedskap byggs därför främst av de åtgärder som genomförs i den normala verksamheten för att hantera störningar och olyckor som bränder, olyckor med transportmedel, översvämningar, kortare eller längre avbrott i elförsörjning, IT-incidenter etc.

Vad som orsakat en störning eller olycka spelar mindre roll, avgörande är såväl förmågan att kunna motstå störningar och olyckor som att kunna hantera konsekvenserna av det inträffade. Med detta som grund måste sedan förmågan att hantera mer omfattande kriser byggas upp. Detta lägger också grunden för förmågan vid höjd beredskap för det civila försvaret, det vill säga den verksamhet som ska bedrivas vid den yttersta krisen – händelse av krig.

Arbetet med samhällets krisberedskap utgår från ansvarsprincipen, vilket innebär att den som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden har motsvarande ansvar under kris- och krigssituationer. Ansvarsprincipen innebär också ett ansvar för varje aktör att samverka med andra.

Krisberedskapsförmågan byggs därmed upp hos många olika aktörer i samhället, både inom offentlig och privat verksamhet. En kris påverkar ofta flera samhällssektorer och därmed verksamheter, vilket gör att förberedelser måste ske både inom en sektor och över sektorsgränser. Detta ställer krav på samverkan och samordning mellan olika aktörer.

Strukturen för krishantering avser både sektors- och områdesperspektiv. Med områdesperspektiv avses ett geografiskt område med ett organ som ansvarar för att inrikta, prioritera och samordna tvärsektoriella åtgärder som behövs vid en given situation. Områdesansvaret finns på kommunal nivå (lokalt), på regional nivå är det länsstyrelsen som har ansvaret och på central myndighetsnivå och regeringsnivå (nationellt).

Myndigheter ska enligt förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap, vidta förberedelser för att skapa förmåga att hantera en kris och för att förebygga sårbarhet och motstå hot och risker.

Jan Alsander från Civilförsvarsförbundet talade om vad den enskilde kan göra för att bättre stå emot en större olycka eller kris i samhället.

Vi lever i ett sårbart samhälle där olyckor och kriser kan inträffa som påverkar vår vardag. Det offentliga har ett omfattande ansvar för att bland annat el- och telekommunikationer, vattenförsörjning, transporter och sjukvård fungerar.

Enligt lag är kommuner och landsting/regioner skyldiga att förbereda sig och ha en plan för hur extraordinära händelser ska hanteras.

  • Var förberedd
    Var medveten om och förbered dig för att olyckor och kriser kan inträffa som påverkar din vardag.
  • Men ett säkert samhälle förutsätter också att du som enskild tar ett ansvar
    Ansvaret omfattar både vardagens olyckor och större händelser som kan påverka vårt samhälle. Här följer några av Civilförsvarsförbundets råd till den enskilde i vad som kan göras;
  • Klarar du dig själv – så gör det
    Var medveten om att samhällets stöd vid svåra händelser först måste riktas till människor som behöver ett extra stöd.
  • Håll dig informerad
    Var aktiv och håll dig informerad om vad myndigheter och andra ansvariga aktörer gör för att hantera en händelse samt följa instruktioner och råd från myndigheterna.
  •  Tillgodose grundbehoven
    Ha en beredskap för att möta grundläggande behov som tillgång på information, vatten, mat, värme och möjlighet att sova, framförallt i inledningen av en kris.

 De ca 90 deltagarna som mött upp för kvällen var både frågvisa, kritiska samt verkade uppskatta seminariet. Det som diskuterades, allvarligare kriser och det sårbara Sverige, är något som svenska folket varit förskonade från. Då många ur publiken hade upplevt det gamla Totalförsvaret där samhället verkligen hade förberett sig för avspärrning i händelse av en kris eller krigsåtgärd fanns det många frågor på vad som görs av myndigheter idag för att säkerställa att Sverige klarar av att hantera en allvarligare kris av olika slag.

2015-11-04T14:42:37+00:004 Nov 2015, 14:42|Debatt|