/Höst för Väst – temat för årets Pax Baltica

Höst för Väst – temat för årets Pax Baltica

Pax Baltica 2016 uppvisade också i år en hög kvalitet. Läs sammandraget av de intressanta föreläsningarna.

Årets Pax Baltica genomfördes 20-21 oktober i Karlskrona inför en glädjande stor publik som indikerar säkerhetsfrågornas tilltagande intresse hos allmänheten. Inledningsvis ska projektgruppen under ledning av aff:s ordförande i Blekinge, Inga-Lena Fischer, elogeras för ett framgångsrikt arbete som givit ett utmärkt resultat. Ett varmt tack till tidningen Barometern, Blekinge Läns Tidning, Smålandsposten, Marinbasen i Karlskrona, Länsstyrelsen i Blekinge Län, Litorina Folkhögskola och Karlskrona Kommun vilkas välvilliga sponsring möjliggjort arrangemanget.

Evenemanget inleddes med en presskonferens där årets presentatörer kortfattat kunde förmedla ett antal kärnbudskap liksom frågor kunde ställas av närvarande journalister. I likhet med tidigare år kunde presskonferensen med efterföljande lunch arrangeras i landshövdingens, Berit Andnor Bylund, vackra residens där också landshövdingen närvarade som välkomnande värdinna.

Konserthuset utgjorde plats för det publika arrangemanget där Inga Lena Fischer hälsade välkommen och överlät därefter ordet till dagens moderator, aff:s nya generalsekreterare Anna Wieslander som på ett mycket talangfullt och initierat sätt modererade seminariet och inledde med att lyfta fram vår tids dominerande utmaninger som utgörs av ett maktskifte mellan stater, ett dito från stater till icke-stater samt en säkerhetssituation som rör sig i riktning från hård till mjuk säkerhet.

Tidigare statsrådet, ambassadören och landshövdingen Mats Hellström tog som förste talare upp själva magnituden i dagens krisbild utgående från EU , vilken utgörs av flyktingströmmar, en ekonomisk kris, nationella pupulistiska strömningar och rasism.

Hellström betonade att detta öppnar upp för ytterlighetsrörelser såväl till höger som vänster där en stor del av orsaken kan spåras tillbaka till en svag ekonomisk utveckling. Vi ser en tydlig oförmåga i det splittrade EU att härbergera flyktingströmmen, en splittring som inte osannolikt kan leda till ett närmande mellan Frankrike och Tyskland som ett slags hår kärna/ ledarnationer till vilka övriga villiga stater kan ansluta sig till ett samarbete som varierar i art och omfattning från stat till stat. Således ett EU där BREXIT kan ha fått efterföljare.

Östeuropa i form av Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien uppvisar ett generellt flyktingmotstånd. Adderas till detta problem ska utvecklingen i Östersjöregionen läggas. Det som på 90-talet karakteriserades av nätverksbyggande har förbytts till militarisering med åtskilliga inslag av incidenter som uppvisar tydliga antagonistiska drag, där riskfaktorerna för de Baltiska staterna är lika många som oroande.

Norra Europa har blivit mindre ekonomiskt intressant varför Hellström avslutningsvis betonade vikten av att Sverige söker ett nära samarbete med Tyskland.

Fil dr Ann-Cathrine Jungar talade om nationalism och populism i Norden och slog inledningsvis fast att dessa är här för att stanna. Dessa partier representerar i huvudsak tre frågor. Negativism gentemot invandring och EU-medlemskap samt ser Islam som ett hotmot vårt samhälle och dess

värderingar. Partierna har gått från Agrarpopulism i 1920-talets Finland, via dansken Mogens Glistrups liberalekonomiska Fremskridtsparti under 1960 talet till vår tids Sverigedemokrater.

Oaktat land där partierna förekommer är de invandrarkritiska, betonar lag och ordning, viktlägger familjen som samhällets bas liksom religionen. De anser att invandringen hotar välfärdsstaten samtidiogtb som de utifrån sina tidigare positioner i olika frågor närmat sig varandra där missnöjet över immigrationens effekter verkar förenande som systemstärkande faktor liksom väljarmobiliserande.

Det inflytande som dessa partier har så är detta mera indirekt än direkt (jfr sverigedemokraterna) , där man har skapat sig ett sakägarskap som bl a bygger på en trovärdig antietablissemangsposition. Dessa partier har genomgått en normalisering och moderering liksom en patiinstitutionalisering (partiapparat) som leder till att de kan marknadsföra soig som regeringsfähiga.

Demokrati på nedgång – en fråga om upplösta samhällskontrakt var titeln på Lundaprofessorn Magnus Jernecks framställning. Kärnfaktorn i en demokrati, vilket betonades, bygger på ett samhällskontrakt mellan politiken och upplysta medborgare som interagerar i spektrat motsättningar – förhandlingar – kompromisser. En f n oroande trend är att väljarna uttrycker ett större förtroende för autoritära ledare än den kompromissande samarbetstypen.

Utvidgningen av EU har bidragit till stabilitet och demokrati, samtidigt som de postkommunistiska demokratierna uppvisat problem med inslag av auktoritära regimer som Ungern (2010) och Polen (2015) vilka utvecklats i en riktning mot s k semiautoritära statsledningar. Det handlar om nationalkonservativa partier med ett starkt direkt inflytande vilka är EU och invandrarkritiska.

Ungern och Polen har bejakat auktoritära partier där opposition tenderar att betraktas som illojalt och en tydlig brist på tolerans uppvisas. Radikala grepp har tagits konstitutionellt där bl a författningsdomstolarnas verksamhet har begränsats. Man talar om parlamentarisk tyranni eller det något mildare odet partistater där det demokratiska kontraktet är uppsagt.

Orsaker till utvecklingen kan sökas i svag demokratisk motståndskraft och att eliterna var anpassningsbara teknokrater i en situation där demokrati skulle inplanteras utan stabila förutsättningar. Dessutom har aldrig dessa länder upplevt immigration.

Det som kan göras av EU är att föra dessa länder till Europadomstolen alternativt utlösa artikel 7 liksom att på lite längre sikt införa sanktioner. Det som sker i Polen och Ungern går stick i stäv mot EU:S grundläggande värden samtidigt som det måste påminnas om EU:s begränsade förmåga att tvinga en medlemsstat till efterrättelse. Å andra sidan har EU tidigare och vid upprepade tillfällen visat innovationsförmåga att hantera kriser.

Prisbelönade journalisten och krigskorrespondenten Johanne Hildebrandt avslutade eftermiddagen på temat radikalism och demokrati i Mellanöstern där det ganska klart framgick att demokrati i dessa länder är påtagligt frånvarande. Hon pekade vidare på att det i vårt land finns 53 områden som

befinner sig utanför svensk myndighetskontroll och att varningssignalerna om spillover-effekter från bland annat Mellanöstern funnits länge men förnekats i debatten.

Det har funnits en ovilja att uppfatta existerande jihadistiska strömningar, till trots för att cirka 300 personer boende i Sverige anslutit sig till IS. Vidare har det funnits en oförmåga att uppfatta liksom att kommunicera det komplexa i situationen till myndigheter, politiker och medborgare.

johanne Hildebrandt varnade för att pågående offensiv mot IS sannolikt leder till att IS för över kriget på europeisk mark liksom att det finns risker för en destabilisering av den Irakiska staten. Hon berörde den mycket omfattande humanitära katastrof som karakteriserar situationen i Syrien liksom att hon kom in på den ryska desiformationskampanjen med budskapet att god journalistik behövs och ”don´t feed the trolls” blev det avslutande budskapet.

Frågorna som ställdes till respektive föreläsare efter varje framträdande liksom under den avslutande paneldebatten var många och påvisade frågornas betydelse i det dagliga samhällslivet.

Tommy Jeppsson

2016-10-25T13:11:30+00:0025 okt 2016, 13:11|Notis|