Årets Pax Baltica gav deltagarna kvalificerad information om säkerhets- och försvarsfrågor relaterade till Östersjöregionen.

Bilderna är tagna av Lars Fischer och föreställer i tur och ordning 1) Ronny Karlsson, lokal liberal kommunpolitiker och Allan Widman. 2) Lotta Forsberg (Litorina folkhögskola), Yury Kazhura, Heleen Posedkovska (Litorina folkhögskola). och 3) Minglet i pausen.

Ämnesvalet känns aktuellt, inte minst mot bakgrund av att säkerhetssituationen i Östersjöregionen har försämrats under senare år och där vårt land, tillsammans med övriga strandägarstater, har ett ansvar för en fredlig utveckling, något som innefattar kravet på förmågan till försvar mot yttre liksom inre hot som kan riktas mot det egna landet, skriver Tommy Jeppsson.
Det har blivit tradition att Pax Baltica årligen arrangeras i Karlskrona med aktuella teman som berör Östersjöregionen. Nästa år celebrerar evenemanget 30 år vilket visar på ett imponerande engagemang från de frivilliga krafter som står som arrangörer.

Också detta år, 18-19/10 skedde uppstarten i form av en presskonferens på länsresidenset där föreläsarna kunde göra en snabbpresentation av sina ämnen samtidigt som närvarande medierepresentanter kunde få ställa frågor.

Temat i år var Goda grannar med underrubriken Kan de lita på oss. Detta ämnesval känns aktuellt, inte minst mot bakgrund av att säkerhetssituationen i Östersjöregionen har försämrats under senare år och där vårt land, tillsammans med övriga strandägarstater, har ett ansvar för en fredlig utveckling, något som innefattar kravet på förmågan till försvar mot yttre liksom inre hot som kan riktas mot det egna landet.

Ryssland och vi

Sverige ur ett östligt perspektiv var ämnet för Yury Kazhura, statsvetare, diplomat och ledarskapskonsult. Hans perspektiv tog utgångspunkt i relationsbyggande mellan grannar där de signaler vi sänder har en mycket stor genomslagskraft liksom de stereotyper som vi växer in i. De senare inte minst viktiga att försöka bli av med eftersom vi i hög grad styrs av dessa vilka i hög grad har en historisk bakgrund. Kazhura nämnde här ordet ”rysskräck” med outtalad adress till Sverige följt av en försäkran att vårt land, ur den ryske medborgarens perspektiv, inte uppfattas som något hot.

Geografiskt ligger våra länder där dom ligger. Således kan vi inte välja våra grannar, vilket nödvändiggör öppenhet för dialog. Intressant var de generella skillnader mellan Ryska och svenska synsätt som lyftes fram.

I Sverige står individen i fokus medan i Ryssland är gruppen det centrala. Rationalitet karakteriserar svensken medan ryssen i högre grad uttrycker känslor. Konsensus gäller i Sverige medan makt dominerar i Ryssland. Tidsperspektivet är olika. I Sverige gäller här och nu. I Ryssland dominerar framtidsperspektivet. I Sverige gäller respekt för regler. I Ryssland handlar det om att kringgå dessa. Arbete och fritid ses i vårt land som strikt separata företeelser medan de i Ryssland inte existerar någon separation mellan dessa. Försiktighet är gemensamma drag hos våra folk medan det däremot finns ett generellt inslag av misstänksamhet hos den ryska befolkningen.

Kazhura ställde frågorna, vem tar första steget, kan vi hålla igång dialogen, kan vi visa intresse för den andre? Viktiga frågor för att kunna skapa tillit. Ett tydligt budskap var betydelsen av att hålla dialogen levande eftersom vi har många gemensamma frågor att lösa, inte minst inom miljöområdet.

Handel som fredsprojekt

Martin Andersson, professor i industriell ekonomi talade över ämnet Goda relationer genom internationell handel. Och handel har en tydlig koppling till säkerhet då långsiktigt fredliga relationer utvecklas ur demokrati, ekonomisk interdependens och medlemskapet i internationella organisationer. Samtidigt förutsätter ekonomisk interdependens goda relationer länder emellan.

Handelskrig däremot tenderar att vara en ”trigger” som kan utvecklas i riktning mot väpnade konflikter. Idag är denna ekonomiska interdependens viktigare än någonsin, något som bland annat sammanhänger med globala varuflöden och komplexa/ flernationella produkter som kräver mer teknik.

Fundamentaler för ekonomin är storleken på ett lands BNP, geografiska avstånd, transportkostnader och struktur på näringslivet. Andra faktorer utgörs av det kulturella avståndet mellan länder, språk samt historiska kopplingar. Martin Andersson nämnde den s k ”Baltikumeffekten” med vilken avses att import och export mellan de baltiska länderna och vårt land är större än vad som motiveras av nämnda ekonomiska fundamentaler.

Utmaningen för nya entreprenörer som gör affärer med de baltiska staterna är osäkerhet kring betalningarna, att ländernas befolkning anses ha en generellt låg köpkraft och att närheten till Ryssland inte är en positiv faktor. Samtidigt angavs de nordiska länderna och Baltikum vara viktiga aktörer i den globala ekonomin. Estland nämndes som ett positivt exempel på en ekonomisk aktör som är mån om att vara attraktiv i syfte att locka nya entreprenörer till landet.

Med realismen i fokus

Simonas Gentvilas är parlamentsledamot i litauiska Seimas. Han talade över ämnet Baltikum firar 100 år av självständighet, med vilket menas att länderna erhöll självständighet efter första världskrigets slut 1918.  Han angav faktorerna nationalism och diktatur som orsaker till balternas ofrihet under långa perioder efter 1918. Här berördes historien med ockupation förtryck, nationell kamp och slutligen statusen som fria nationer från 1991. Gentvilas tryckte på integration och multilateralism som framgångsfaktorer eftersom små länder måste samarbeta då vi är omgivna av starka grannar.

Föreläsaren tog upp ämnet rysk expansionalism. Detta kunde kopplas till budskapet att In the time of ”me first” policy, small countries are biggest loosers. Kopplat till detta behandlades frågan var de baltiska staternas öde avgörs och det korta svaret var att detta sker i Bryssel (EU och Nato), i Moskva, i Stockholm och i viss mån också i Helsingfors samt i Washington. Gentvilas slutliga budskap kändes i det perspektivet ytterligt logiskt, nämligen att man måste själv satsa på sitt försvar (för Estlands del 2% av BNP) för att kunna få stöd av andra.

Viktiga fakta och budskap

Sjöofficeren Niklas Wiklund är en ofta förekommande försvarsdebattör som kanske är mera känd under pseudonymen skipper. Titeln på hans presentation var Försvarsbehov versus omvärldsutvecklingen, har vi tagit det försämrade säkerhetsläget på allvar? Ämnet behandlade han utgående ifrån de försvarsbeslut som fattats sedan år 2000. Före millenieskiftet hade Sverige ett substantiellt militärt liksom civilt försvar, varför de parallella skeendena i vårt land respektive Ryssland från 2000 och framåt refereras relativt utförligt i syfte att jämföra försvarsmakternas utveckling i Ryssland respektive Sverige.

Försvarsbeslutet ovannämnda år utgick från att inget hot fanns mot Sverige.  Ett kollapsat Ryssland behövde använda ekonomin till annat än militära rustningar vars resultat i vårt land var en snabb nedmontering av vårt invasionsförsvar med tillhörande nedläggning av fredsförband. Internationella insatser hamnade högst på dagordningen. Ytterligare neddragningar blev resultatet av försvarsbeslutet 2004 då försvaret av Sverige bortprioriterades och ersattes med ”Afghanistandoktrinen” där idén var att möta konflikter där de uppstår innan de når Europa/ Östersjöregionen/ Sverige.

Tre år senare, 2007 fick vi uppleva ryska brott mot CFE avtalet samtidigt som en upprustning påbörjades. Samtidigt ville alliansregeringen spara ytterligare fyra miljarder på försvaret vilket fick försvarsminister Mikael Odenberg att avgå. Efterträdaren Sten Tolgfors genomförde alliansregeringens reduceringsambitioner.

Året därpå, 2008, invaderade Ryssland Georgien, samtidigt som Sverige sköt omfattande materielprojekt på en oviss framtid för att därmed skapa utrymme för politiska reformpaket. Försvarsbeslutet 2009 talade om en breddad hotbild som låg utanför den militära dito, även om den senare innefattades. Stora materielbrister kunde konstateras liksom en akut underfinansiering. I Ryssland genomfördes Zapad-övningen med offensiva landstigningar och fingerade kärnvapenangrepp på Polen. Sverige försålde samtidigt fyra radarspaningsflygplan.  År 2010 antog Ryssland en ny militärdoktrin som bl a tog upp vikten av att skydda ryska minoriteter i utlandet samtidigt som informationskrigföringskonceptet lyfts fram.  Samma år avskaffade Sverige värnplikten. Året därpå fattades i Ryssland ett beslut om ett stort upprustningsprogram fram till 2020. I Sverige fick vi problem med rekryteringen till Försvarsmakten liksom att ett intrång av främmande ubåt skedde på västkusten.

År 2012 valde ÖB att pedagogiskt påvisa magnituden av problemen genom att säga att det handlade om att välja mellan armén och marinen. Spionaget mot Sverige ökade enligt MUST och ÖB gick ut med budskapet om ”enveckasförsvaret”. 2013 skedde ett fingerat ryskt flygangrepp med kärnvapen mot sverige, den s k ”Ryska påsken”. I vårt land beslutades att beställa E-versionen av Jas till ett antal av 60, innebärande en kvalitativ höjning samtidigt med en ungefärlig halvering av antalet flygplan i luftförsvaret. Samma år genomfördes en stor rysk beredskapsövning och Zapad-övningen samma år oroade Balterna. I Sverige lades krigsflygbassystemet ner samtidigt som det beslutades om ½ miljard mindre om året till försvaret.

År 2014 annekterade Ryssland Krim. Den tidigare estniske presidenten karakteriserade Sverige som ett ”säkerhetshål”. Samma år skedde nedskjutningen av NH 17 över Ukraina, säkerhetsläget i Östersjöregionen försämrades och kränkningarna av svenskt luftrum fortsatte liksom undervattensoperationerna riktade mot Sverige.  Efterföljande år hotade Ryssland Danmark och Baltikum med kärnvapen, S 400 och Iskander-missiler, liksom kärnvapenbärande fartyg grupperades respektive baserades i Kaliningrad. I Sverige fattades ett försvarsbeslut som innebar ett trendbrott och även om ekonomin fortsatt utgjorde ett problem så skedde en mental tillnyktring. Således, det är vad vi konkret åstadkommer som avgör om omvärlden har förtroende för oss.

Försvarsmakten upparbetar nu sin förmåga. Vägbaser för flygförbanden återtas och ett tungt kustrobotbatteri återskapas till del samtidigt som Gotland återmilitariseras. Värnplikten är återinförd och övningsverksamheten ökar. Men, samtidigt som Vår försvarsförmåga ökar så minskar dess förmåga i förhållande till Ryssland och ekonomin utgör ett fortsatt stort problem där försvaret underfinansieras och Sverige, sett i ett nordiskt perspektiv, satsar minst på försvaret, cirka 1% av BNP.

Politikerperspektivet

Allan Widman, riksdagsledamot för liberalerna och mångårig försvarspolitiker hade som rubrik på sitt anförande satt Omvärldsläget kan inte vänta.

Han inledde med att påminna åhörarna om att neddragningarna inom försvaret inleddes redan på 1990-talet liksom att Mikael Odenbergs avgång som försvarsminister 2007 innebar att punkt sattes för finansminister Anders Borgs reduceringsplaner på försvarsområdet.

Vi ser en utveckling i omvärlden som inte är positiv. I Kreml fattas de avgörande besluten av en person. Brexit tenderar att bli en mycket svår och utdragen process samtidigt som  ett politiskt sönderfall kan iakttas i Europa som helhet, exemplifierat av svårigheterna att enas kring immigrationsfrågorna liksom den oroande inrikespolitiska utvecklingen i Ungern och Polen i antidemokratisk riktning. Därtill kan läggas att utvecklingen i Turkiet negativt för Nato samt att de bilaterala relationerna mellan Ankara och Washington är frostiga.

President Trumps tydlighet med kravet på ökade europeiska försvarssatsningar i förening med oförutsägbara och överraskande utspel har gett ökad betydelse åt det permanenta strukturerade samarbetet på försvarsområdet inpm EU, förkortat Pesco. En annan dimension är att det handelskrig som nu är en realitet slår inte bara mot Kina utan även mot EU.

Allan Widman höll med om att de ryska övningarna innebär risker för eskalation och att beredskapskontroller tidigare har varit en direkt förberedelse för ryska krigsinsatser.  Han tryckte vidare på att vi måste skilja på vad Trump twittrar om och jämföra med Usa:s reella åtgärder där de faktiska insatserna i Europa, bl a i Baltikum innebär att USA levererar det som dess europeiska allierade förväntar. Som exempel nämnde Widman att USA sedan 1½ år har permanent trupp stationerad i Norge.

Frankrike och Tyskland går mot tvåprocentsmålet avseende sina försvarssatsningar vilket på 5-7 års sikt minskar det ryska regionala militära övertag som är dagens realitet.

Sammantaget befinner sig världen i en situation där allt är möjligt och inget är säkert. Svenskt territorium är en nyckelfaktor för att kunna försvara de baltiska staterna, vilka karakteriseras av ett alltför litet operativt djup. Samtidigt är försvarssamarbetet mellan Sverige och Finland inte så substantiellt som det utifrån verkar eftersom den politiska viljan tycks saknas för att åstadkomma något som liknar ett försvarsförbund.

Tiden och priset för återtagning av svensk försvarsförmåga har underskattats. Dessa Ord får utgöra slutbudskap från Allan Widman liksom från årets Pax Baltica.

Goda krafter i samverkan

Ett antal Åhörare begav sig efter föreläsningarna till Kungsholmen för middag och samkväm för att under fredag förmiddag genomföra grupparbeten och redovisningar. Trevligt, uppskattat och lärorikt!

I år liksom tidigare arrangeras Pax Baltica tillsammans med Länsstyrelsen i Blekinge län, Littorina folkhögskola, Blekinge Läns Tidning, Karlskrona kommun och Marinbasen.

Alla de som arbetat i projektet förtjänar en eloge för det goda resultat som år efter år uppnås i spridandet av intresse och kunskap om det som påverkar säkerheten i vår region – Östersjöregionen.

Det går att se föreläsningarna i sin helhet på www.paxbaltica.se

 
Tommy Jeppsson är redaktör för Vårt Försvar.