Försvarspropositionen värderad

Aff.s och FHS seminarium där försvarspropositionen genomlystes blev välbesökt. Budskapen från en kvalificerad grupp analytiker inom försvarsområdet  var inte direkt uforiska. Snarare betonade dom en bristande koppling mellan omvärldsläget och tillräckliga militära muskler. 

Försvarspropositionen värderad

Av Tommy Jeppsson

I regi av Allmänna Försvarsföreningen (aff) och Försvarshögskolan (FHS) genomfördes torsdagen 7 maj ett seminarium om försvarsöverenskommelsen. De cirka 100 åhörarna som samlats i FHS stora auditorium, Sverigesalen, fick en snabbanalys av innehållet i överenskommelsen av en fyrklöver kända försvarsdebattörer och analytiker.

Först ut var Annica Nordgren Christensen som redovisade en övergripande politisk bedömning där hon inledde med att påpeka att propositionen var försenad från starten, och att åtskilliga konvultioner och piruetter hade kantat dess väg fram till den slutliga skrivningen. Samtidigt påvisar överenskommelsen effekterna av rörelsen i opinionen liksom ett omtag från fokus på internationella uppgifter till försvaret av Sverige och därmed insatser i närområdet även om den internationella dimensionen framledes finns med.

Föreläsaren hävdade att kopplingen mellan omvärldsläget och de uttryckliga ekonomiska satsningarna är svag och att något mentalt omtag när det gäller säkerhets- och försvarspolitisk förmåga inte skett. Likaledes finns det ingen som pratar om riskerna för Sverige som ett resultat av gällande omvärldsbeskrivning som är tämligen tydlig och en redovisning av Sveriges intressen och till dessa kopplade behovet av militära muskler saknas. Annika Nordgren Christensen hävdade att det ovannämnda behöver kommuniceras och diskuteras för att fostra försvarspolitikerna.

Propositionen har tillkommit utan en nationell säkerhetsstrategi som fundament. Ej heller är det internationella samarbetet ( bl a en Nato-utredning) tillräckligt fördjupat. Vidare pockar personalförsörjningen liksom materiel- och logistikfrågorna på en lösning. Frågor om hur ett framtida civilt försvar ska finansieras och byggas verkar inte heller saknas.

Positivt är att det har blivit en proposition. Hur hade läget varit om denna ej blivit av? Vidare har vi fått en ekonomisk nivå som ligger över det partierna tidigare pratat om liksom att det finns ett allt större engagemang för försvarsfrågorna i opinionen. Annika Nordgren Christensen avslutade med att beröra betydelsen av politisk beslutsfähighet, en faktor vi måste väga in när vi diskuterar begreppet tröskeleffekt.

Bloggaren Skipper, örlogskaptenen Niklas Wiklund gav i sin framställning ett marint perspektiv och började med att definiera begreppet tröskeleffekt som något som uppnås när vi uppfattas vara farliga av en angripare. Han välkomnade att korvetterna HMS Gävle och Sundsvall moderniseras till en nivå som gör dem operativt relevanta för framtiden. Samma sak gäller vidmakthållandet av sju bevakningsbåtar vilka är en viktig ubåtsjaktresurs inomskärs liksomt anskaffandet av undervattenssensorer.

Samtidigt anskaffas inga nya ytattackfartyg, ej heller något kvalificerat robotluftvärn till Visbykorvetterna och tillgången på helikopter 14 i sjöoperativt utförande stannar på blygsamma fem. Några kustrobotar på Gotland är heller inte aktuella. Marinen kommer också i fortsättningen att karakteriseras av underkritisk massa vilket bland annat tar sig i uttryck i att ökade sjöövervakningsuppgifter tar resurser och kraft från övningsverksamheten vilket utgör ett motiv för Kustbevakningens införlivande med Marinen och därmed en tydligare rollfördelning.

Avseende ubåtsjaktförmågan underströks ånyo att vi har för få ubåtsjakthelikoptrar, att ny ubåtsjakttorped anskaffas först efter 2020. På plussidan nämndes att Sensorer anskaffas liksom AU-granatkastare.

Niklas Wiklund gav ett intresssant exempel på hur lite innovativt tänkande till en modest kostnad skulle kunna återskapa ett Tungt kustrobotbatteri på Gotland. Ett förband bemannat med lokalt rekryterade, tidvis tjänstgörande soldater, med en räckvidd på 100 kilometer och skyddat av luftvärnssystemet Rbs 90 kan vi med redan tillgängliga delkomponenter som finns inom landet skapa ett förband som innehåller krigsavhållande förmåga.

Bloggaren och majoren Carl Bergqvist reflekterade kring konsekvenserna av propositionen från luftförsvarssynpunkt där han inledde med att framhålla det positiva i att från tre fredsdivisioner JAS 39 organisera sex krigsdivisioner, att en luftvärnsbataljon med medellång räckvidd anskaffas, att vi vidmakthåller transportflyget samt att vissa förbättringar av flygbassystemet sker.

Av orosmoment nämndes att övningsintensiteten har varit nedåtgående där det begränsade flygtidsuttaget hotar flexibiliteten i JAS systemet. Inget ersättningsbeslut finns för transportflyget och detta i en situation där behoven bara blir större. Också bristen på ett effektivt försvar mot kryssningsmissiler och ballistiska robotar utgör ett allvarligt problem. Bergqvist betonade att Ryssland de facto övat anfall mot Sverige samt att SÄPO i klarspråk angett att ryska krigsförberedelser pågår mot Sverige och detta i en situation där avtal som är väsentliga för Svensk och Europeisk säkerhet satts ur spel.

Generalmajor Carlis Neretnieks analyserade arméstridskrafterna med propositionen som utgångspunkt och framhöll bland annat fördelarna med att grundutbildningen för alla soldater och sjömän nu utökas till 9-12 månader från tidigare 3. Att mobiliseringstiden ska vara en vecka efter att beslut om höjd beredskap fattats ansågs vara i otakt med ett omvärldsläge som kräver betydligt kortare tidshorisonter. Neretnieks hävdade också att Gotland inte har en kvalificerad militär närvaro så länge som det saknas artilleri och luftvärnsförband på ön och att de påtalade förstärkningarna närmast kan ses som en symbolhandling. Försvarsmakten behöver utforma en helhetslösning för öns försvar och att denna behöver vara intagen på kortast möjliga tid och inte 2018 som är det årtal som anges i propositionen.

Våra stridsvagnar släpar efter i modernitet och behöver uppgraderas, bland annat avseende nytt eldrör. Stridsvagnarna nämndes som exempel på den mängd ”hål” som karakteriserar hela organisationen och som genererar ett omfattande modifieringsbehov hos en mängd materielsystem. Neretnieks berörde också den viktiga frågan om behovet av att ändra ”mindset” i Försvarsmakten, utgående ifrån betoningen på det nationella försvaret, vilket om detta uteblir, innebär reducerad effekt i förhållande till satsade medel.

Det fanns många händer i luften när det var dags för frågor och av det som togs upp ska nämnas viktläggningen av ett samhälle som har redundans som en väsentlig grund för att klara påverkan från en antagonist. Att vi behöver en mix av samtliga stridskraftsslag, även om volymerna är små, betonades liksom behovet av mera samordning/ samverkan mellan de säkerhetsskapande aktörerna för att klara av ett brett spektra av angreppsmöjligheter.

Ett intressant och välbesökt seminarium kunde avslutas av aff generalsekreterare Stefan Ring som verkat som moderator under detta.

Ett kvardröjande intryck för referenten på hemväg efter några mycket intressanta timmar var att propositionen, trots nämnda förbättringar, ej tagit tillräcklig hänsyn till ett försämrat omvärldsläge.

Tommy Jeppsson är redaktör för vårt försvar