Få har väl missat att den största nationella försvarsövningen på över 20 år, Aurora 17, pågår för fullt med nära 20 000 deltagare samt utländsk trupp från Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Litauen, Norge och USA. AFF:s generalsekreterare Anna Wieslander fick på inbjudan av arméchefen Karl Engelbrektsson möjlighet att den 20 september besöka övningsdelen på den norra delen av Gotland och de amerikanska helikopterstyrkorna.
Från Wiesbaden i Tyskland deltar fyra attackhelikoptrar Apache och fyra transporthelikoptrar Chinook. Apache är en attackhelikopter vilket Sverige saknar. Därmed gavs ett unikt tillfälle för de svenska styrkorna att öva mot en avancerad motståndare av detta slag. För amerikanarna var det första gången som helikoptrarna övade med svenska förband, vilket gav dem ett bra tillfälle att jämföra styrkor och svagheter och lära mer om hur den andra opererar. Uppgiften för dagen var att spela fiende och göra anfall mot i första hand det svenska luftvärnet och i andra hand mot stridsvagnar i rörelse från Visby till Kappelshamn. Chinook-helikoptrarna övade denna dag på att frakta sårade till fältsjukhuset utanför Visby.
Sammantaget gav besöket en insikt i en rad utmaningar som Försvarsmakten står inför. Det handlar dels om själva övningsmomentet, att få ihop allt givet att många delar inte har övats på denna nivå under en mycket lång tid, dels om logistiken, där Gotlands läge och det faktum att det under en tid varit helt de-militariserat spelar en stor roll.
Vad gäller den internationella samverkansförmågan är den i grunden väl utvecklad efter många år av svenskt deltagande i övningar och insatser. Värdlandsavtalet med Nato underlättar för utländska styrkor att komma till och verka på svenskt territorium. Samtidigt är samverkansförmåga delvis en färskvara som hela tiden måste underhållas och utvecklas för att bibehålla en hög nivå. Extra intressant ur ett erfarenhetsperspektiv är naturligtvis att tillföra förmågor som attackhelikoptrar som Sverige saknar.