Publicerat i Sydsvenskan måndagen den 30 november 2020 under ”Åsikter”

I skuggan av den förödande coronapandemin ska riksdagen fatta beslut i december om hur vi ska återuppbygga vårt nedmonterade försvar under de närmaste fem åren. Ett viktigt beslut för att kunna möta ett ännu värre hot än coronan – nämligen krig. Regeringens förslag till beslut efter år av diskussioner mellan partierna har tyvärr blivit ett otillräckligt och urvattnat kompromissförslag som oppositionen inte ställer sig bakom. Det är visserligen riktigt att det är en historisk satsning på försvaret men det är från en mycket låg nivå. Regeringens förslag innebär att Sverige om fem år kommer att satsa 1,5 – 1,6 % av sin bruttonationalprodukt(bnp) på försvaret. Alla våra grannar har redan nått, eller är på god väg att nå 2% av bnp till försvar.

Varför satsar Sverige mindre? Speciellt som Sverige inte är medlemi någon försvarsallians som vi kan påräkna hjälp ifrån. Vår försvarsminister har visserligen på ett förtjänstfullt sätt sett till att vi har utökat samarbetet med andra länder som till exempel Finland. Men det räcker inte. Vi i Sverige ska vara väldigt glada om vi får militär hjälp av USA och andra Natoländer om vi blir angripna.Detkommande försvarsbeslutet riskerar att bli kortsiktigt, underfinansierat och med ett märkligt regionalpolitiskt inslag. Fem år är för kort planeringshorisont för uppbyggnad av försvaret. Tio år vore önskvärt. Varför verkar det vara omöjligt att komma överens om de sista miljarderna så att vi får en fungerande helhet till år 2030? Det handlarom ca 35 miljarder av totalt 820 miljarder för de närmaste 10 åren.

Ett exempel på underfinansiering och felprioritering är att pengarna inte räcker till att anskaffa stridsfordon till den tredje mekaniserade brigaden P7 Revingehed vilket Försvarsberedningen föreslog får ett år sedan. Regeringen föreslår i stället att I 21  i Sollefteå med en utbildningsdel i Östersund återinrättas för att utbilda några hundraman att ingå i några lokalförsvarsbataljoner som ska skydda förbindelserna från Norge. De förbanden kan utbildas på andra ställen och återinrättandet är inget försvarsmakten eller försvarsberedningenhar föreslagit. Det är inte antalet kaserner som avskräcker en angripare för att angripa Sverige. Försvarsmaktens huvuduppgift är att bekämpa en angripare inte att bekämpa arbetslösheten som en del i regionalpolitiken. Varför föreslås inte återinrättande av förband till skydd av Öresundsförbindelsen om det är så viktigt att skydda förbindelserna till Nato? Det kan tilläggas att arbetslösheten i Malmö var högst i Sverige med 16% i slutet av september.

Erfarenheterna av den bristande beredskapen mot coronapandeminborde ha lett till en kraftigt ökad satsning på det civila försvaret i det så kallade totalförsvarsbeslut som riksdagen ska fatta nu i december. Den grundläggande civila beredskapen är redan nu i djupaste freddålig inom många områden. Ett sådant område är elförsörjningen idag i Skåne. Det är skandal att vi Skåningar inte kan lita på elförsörjningen ens i fred så att företag kan fortsätta att utöka sin verksamhet eller våga etablera verksamhet i Skåne.

Det militära hotet mot Sverige har inte minskat sen Försvarsberedningen lämnade sitt förslag för ett år sedan.

Fullfölj försvarsberedningens förslag! Stoppa kasernbyggandet i Norrland! Förverkliga den tredje mekaniserade brigaden P 7! Säkerställ elförsörjningen i Skåne!

Ola Fischer  

Malmö