Försvarsforum är ett samarbetsprojekt mellan Allmänna Försvarsföreningen (AFF), Försvarsutbildarna och Kungliga Krigsvetenskapsakademien (KKrVA) som syftar till att informera och diskutera försvars- och säkerhetspolitiska frågor inför försvarsbeslut 2015 på temat ”Hur försvara Sverige?”. Detta sker på många platser i Sverige under innevarande höst och under 2014.

Måndagen 2:a december hade turen kommit till huvudstaden i form av ett seminarium som hade lockat mer än etthundratjugo åhörare, vilket nästintill fyllde Armèmuseums hörsal. Ordföranden för Försvarsutbildarna i Stockholms län Lars-Olov Nilsson hälsade välkommen. Kvällens tre presentationer framfördes av ledamöter ur Kungl Krigsvetenskapsakademien med efterföljande politikerkommentarer och frågestund. Som moderator fungerade Svenska Dagbladets säkerhets- och försvarspolitiske redaktör Mikael Holmström som tillika är ledamot av Kungl Krigsvetenskapsakademien.

Presentationerna behandlade områdena säkerhetspolitik, Försvarsmaktens förmåga och den ekonomiska utvecklingen. För den säkerhetspolitiska omvärldsanalysen svarade kommendör Lars Wedin som genom mångårigt arbete inom de säkerhetspolitiska och militärstrategiska verksamhetsfälten hade åtskilligt av intresse att förmedla till auditoriet. Ett inledande budskap från Wedin var att Sverige inte kan, som det uttrycktes, ”dra upp vindbryggan” i en alltmer globaliserad värld kännetecknad av bland annat fördjupade ömsesidiga beroenden och därmed ökad samhällelig sårbarhet. En alltmer komplex säkerhetsmiljö exemplifierades bland annat med att den internationella droghandeln är världens tredje största näring och att den organiserade brottsligheten försörjer terrorismen. USA:s relativa tillbakagång, en europeisk påtaglig sådan, Kinas, Indiens, Rysslands och Brasiliens ökande inflytande och därmed också handlingsfrihet var andra budskap liksom den högst sannolika västliga oviljan att engagera sig i fler afghanistanlika konflikter utan att fördenskull krishanteringsinsatser kan avskrivas.

De senare dock med så lite fotavtryck på marken som möjligt och i stället genomförda med sjö- och luftburna system. Wedin kopplade intresseväckande omvärldsutvecklingen till vår egen säkerhetssituation och betonade närvaron av osäkerhet i försvarsplaneringen och en allerstädes närvarande risk för strategisk överraskning där grundregeln är att skeendet tenderar att bli något annat än det vi har bedömt. Utvecklingen inom Försvarsmakten reddes ut av generalmajor Per Lodin.

Han förklarade orsakerna till och effekterna av pågående förändringar inom Försvarsmakten och anknöt till det operativa dilemmat – således vad Sverige militärt kan förmå i en militär konflikt i närområdet och det dilemma stats- och försvarsledningen kan stå inför avseende den nationella försvarsdimensionen då det gäller utnyttjandet av de fåtaliga förmågorna.

Våra bristande förutsättningar till nationellt försvar kom därmed tydligt fram där ett budskap var att ett svenskt nationellt försvar förutsätter att detta sker tillsammans med andra. Orsakerna till Försvarsmaktens ekonomiska läge berördes också där kvarstående minnesbild är Försvarsmaktens behov av substantiella ekonomiska tillskott för att innehålla också så begränsade målsättningar som ett ”enveckasförsvar”. Av Lodins redogörelse skulle slutsatsen kunna dras att Peter Nordlund, överingenjör och försvarsekonomisk expert vid FOI hade en lätt uppgift då det gällde att reda ut frågan om pengarna räcker. Han förklarade mycket initierat och pedagogiskt begripligt orsakerna till Försvarsmaktens ekonomiska läge. Här framgick bland annat att kostnadsfördyringarna tenderat att underskattas liksom att tron på möjligheterna att spara pengar på stödverksamheten karakteriserats av en övertro. Om nuvarande ambitioner ska innehållas krävs mera pengar. Det var den tydliga slutsatsen från Peter Nordlund.

Politikerkommentarerna framfördes av Johan Forssell (M) och Kerstin Lundgren (C). Forsell hade en positiv syn på det nya personalförsörjningssystemet och hade överhuvudtaget en positiv syn på sakernas tillstånd såväl avseende landets säkerhetspolitiska situation som läget i Försvarsmakten. Kerstin Lundgren talade bland annat om att osäkerhet är den utgångspunkt som vi har att förhålla oss till när vi bygger säkerhet. Vidare uppehöll hon sig vid betydelsen av ett starkt EU och att ekonomin var basen härför.

Chefen för Livgardet, överste Håkan Hedlund serverade en del fakta rörande numerären hel- och deltidstjänstgörand soldater jämte avseende hans roll som territoriell chef, således chef för den militärregion inom vilken Stockholm befinner sig. I den ganska livaktiga frågesessionen var frågan om Sverige ska gå med i Nato eller ej ett givet ämne liksom grad och art av farlighet kopplat till utvecklingen i Ryssland, Försvarsmaktens materiella situation och givetvis den allerstädes närvarande ekonomin och försvaret av Gortland. Således var det inga problem för moderatorn att nyttja hela den planerade tiden för att ta emot och utse svarare på frågorna.

Sammantaget, som referenten uppfattade det, en fortsättning på det lyckade koncept som Försvarsforum hittills visat sig vara.

Tommy Jeppsson