Grunderna för försvarssamarbete inom NATO har drastiskt förändrats efter Rysslands olagliga annektering av Krim 2014 och landets vidare inblandning i kampanjen att destabilisera östra Ukraina. Det försämrade säkerhetsläget i Europa – vilket också innefattar den ökade spänningen i Östersjöområdet – har inneburit ett nytt fokus på åtgärder för kollektivt försvar och avskräck-ning inom NATO. Detta gör att organisationen nu befinner sig i ett av de snabbaste omställ-ningsskedena någonsin sedan alliansens bildande 1949.
Rysslands konfrontationspolitik mot väst lär inte avta i styrka eller omfattning. Nya politiska beslut vid NATO toppmötet i Warszawa den 8-9 juli 2016 väntas därför förstärka alliansen i ännu tydligare riktning mot kärnuppgiften – kollektivt försvar. För att belysa vad denna hän-delseutveckling kan innebär för svensk säkerhetspolitik föreläste generalsekreteraren i Svenska Atlantkommittén, fil dr Pål Jonson, i Karlstad den 23/5 2016.
Efter en grundlig genomgång av hur NATO praktiskt fungerar och i den rådande situationen aggerarar övergick Pål till att diskutera vilka konsekvenser detta kan få för Sverige.
Först och främst menar han att vi måste acceptera att Europa och Sverige, efter Ukraina kon-flikten, befinner sig i ett nytt säkerhetspolitiskt läge. Vi är idag mer beroende än tidigare av den säkerhet som NATO levererar. Ensamt klarar inte Sverige att försvara landet. Skulle en konflikt uppstå i vårt närområde kommer Sverige att dras in denna vilket vi vill eller inte. I en sådan situation finns inga andra partnerskapsalternativ eller bilaterala arrangemang som kan kompen-sera en NATO-anslutning. Men om vi skulle söka ett NATO-medlemskap bör det i största möj-ligaste mån koordineras med Finland även om vi naturligtvis bara kan fatta ett sådant beslut med utgångspunkt ur våra egna säkerhetspolitiska intressen.
Bengt Fransson
Sekreterare i Allmänna Försvarsföreningen Värmland