Under sommaren 2019 skakades Linköping av två sprängdåd som kom många kommuninvånare skrämmande nära och bokstavligen påverkade dem i deras hem. Lägenheter och vårdboenden evakuerades och människor fick se sina bostäder förstöras. Samhällets krisberedskap sattes på prov i skarpt läge.
Tystnaden i föreläsningssalen bryts av det inspelade ljudet från den sprängladdning som briserade i centrala Linköping fredagen den 7 juni. Den kraftiga detonationen gjorde stor materiell skada, men mirakulöst nog blev de personella, fysiska skadorna både få och lindriga.
— Linköping har haft tur, men turen kan vända, säger Paul Håkansson, kommundirektör i Linköping, och inleder Allmänna Försvarsföreningen i Östergötlands höstseminarium.
Ett 60-tal åhörare har samlats för att lyssna till när Linköpings kommun, Polisen, Räddningstjänsten, Region Östergötland och det kommunägda bostadsbolaget Stångåstaden summerar erfarenheterna av krishanteringen vid sommarens två sprängdåd. Förutom explosionen den 7 juni fick nationella bombskyddet i augusti kallas in till ett polisförråd i Linköping för att ta hand om en sprängladdning. Det var en insats som berörde cirka 3000 personer som fick lämna sina hem.
Utmaning att överblicka och bygga uthållighet
Alla inblandade konstaterar att den omedelbara krishanteringen i stort fungerade bra. Utmaningarna och lärdomarna kretsar mycket kring resurshantering och svårigheten att inledningsvis överblicka situationen.
— Alla är dimensionerade för ett normalläge, konstaterar Jonas Holmgren från Räddningstjänsten i Östra Götaland, men vi ser ett nytt olyckslandskap växa fram där medvetna handlingar ligger bakom fler uttryckningar. Vad är det nya normalläget?
John Andåker från Polisen beskriver hur medarbetare som var lediga frivilligt kom in för att hjälpa till när krisen var ett faktum.
— Men hur bygger vi uthållighet när vi inte vet hur länge krisen kommer att pågå och om det inträffade bara är början på en serie av händelser? Vi måste ha beredskap både för att vara på flera ställen samtidigt och för att vara aktiva under en lång tid.
Rickard Lundin från Region Östergötland fyller på:
— Inledningsvis var det oerhört svårt att överblicka situationen. När vi såg fastigheternas skick tryckte vi på stora larmet. Universitetssjukhuset i Linköping gick upp i katastrofläge samtidigt som Vrinnevisjukhuset i Norrköping och lasarettet i Motala gick upp i förstärkningsläge.
Senare på eftermiddagen kunde samtliga sjukhus gå tillbaka till normalläge och med facit i hand var det i slutändan ett 20-tal personer som behövde uppsöka vård för fysiska skador.
Hur omskakat blev Linköping?
Det märks att personerna på scenen är representanter för ett väloljat maskineri. Aktörerna har krisövat tillsammans flera gånger, men konstaterar att det skarpa läget ger ännu effektivare ”övning”. Därutöver är det viktigt att ha en fungerande samverkan på daglig basis.
— Fungerar det i vardagen fungerar det i kris, säger Heidi Berger från Stångåstaden.
Bostadsbolaget fick hjälpa till att evakuera 131 lägenheter och av dessa står 37 stycken i skrivande stund fortfarande tomma i väntan på att åtgärdas.
Hur explosionerna har påverkat Linköpingsbornas upplevda säkerhet är svårt att säga, men Heidi Berger berättar att Stångåstaden hela tiden jobbar med tryggheten i sina bostadsområden.
— Våra mätningar visar att de boende i allmänhet känner sig trygga i sina egna bostadsområden men att man upplever att otryggheten finns någon annanstans i staden.
Text: Linn Lichtermann, AFF Östergötland
