Jag är generalsekreterare i Allmänna Försvarsföreningen, men de uppfattningar jag för fram här idag är helt mina egna.

Jag vill inleda med att citera första versen i Esias Tegnérs dikt ”Det eviga”

Väl formar den starke med svärdet sin värld,
Väl flyga som örnar hans rykten;
Men någon gång brytes det vandrande svärd
Och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
Det dör som en stormvind i öknen bort.

Tegnér skrev sin dikt som en protest mot Napoleons krigföring i Europa, när kejsaren stod på höjden av sin makt. Avslutningen ska därför ses som en förhoppning, men i detta fall blev han sannspådd. Med namnet Det Eviga, ville Tegnér lyfta fram insikten om att vissa begrepp är tidlösa; sanningen lever och det rätta är evigt, var de villkor som han menade är centrala. Idag är hans dikt mer aktuell än på länge.

När Berlinmuren föll och Sovjetunionens upplösning helt förändrade den säkerhetspolitiska förutsättningen för Europa hoppades vi alla att demokratin skulle växa sig stark och att respekten för mänskliga rättigheter skulle bli en naturlig del av den europeiska gemenskapen. Inte minst omfattade våra förhoppningar de människor som fått leva under ett kommunistiskt förtryck under flera decennier och då menar jag även det ryska folket.

Idag är den rättsordning som är en grundförutsättning för fred och stabilitet i Europa hotad. Putin skyr inga medel när försöker att tillgodose de intressen som han menar är centrala för Ryssland. Han betraktar omvärlden utifrån ett perspektiv där alla förhandlingar är ett nollsummespel, där enbart en part kan vinna. Kompromisser och samarbete för allas välfärd är främmande för honom.

En naturlig fråga är då; vad blir Putins nästa drag? Givetvis är det högst relevant att försöka förstå vad som kommer att hända i den närmaste framtiden. Det finns dock en risk med ett alltför stort fokus på Putins agerande. För det första går det inte att förutse hans handlingar, för det andra riskerar vi i att hamna i en situation där vi enbart försöker att reagera på redan inträffade händelser och då kommer vi alltid att vara i efterhand, liksom på Krim.

Jag tycker att vi istället ska göra klart för oss vad vi inte vill ska hända och bestämma oss för hur vi ska agera för att förhindra detta.

1. Sammanhållningen inom EU får inte brista. En förutsättning för fred och stabilitet är att EU:s medlemsländer inte vänder sig inåt och låter nationalism och kortsiktig populism styra sin politik. Nu krävs en förmåga att se bortom de egna intressena. Samordningen mellan EU och Nato behöver förbättras. Denpågående militära nedrustningen måste omprövas och energiberoendet av Ryssland brytas.

2. Relationerna med USA får inte försämras. I den globala värld som vi nu befinner oss i är det viktigt med ett samarbete mellan stater som omfattas av samma grundläggande värderingar om demokrati och mänskliga rättigheter. Den transatlantiska länken är nödvändig och skulle förstärkas av ett handelsavtal. Detta betyder inte att vi ska avhålla oss från kritik när detta är nödvändigt.

3. Säkerhetssituationen i vårt eget närområde får inte bli sämre. Vi har befunnit vi oss i det bästa säkerhetsläge som Sverige någonsin haft. Men den gynnsamma situation vi haft, håller på att glida oss ur händerna. Vi får då inte vara passiva utan måste fördjupa det säkerhetspolitiska samarbetet mellan de nordiska länderna och även låta de baltiska staterna bli en naturlig del av detta samarbete. Detta är inte möjligt utan att Sverige omprövar synen på ett Natomedlemskap.

4. Ryssland får inte isoleras. Ett fredligt Europa kräver ett annat Ryssland än idag. I detta sammanhang finns det anledning att rannsaka vårt agerande under de senaste 25 åren. Men Putins motiv styrs inte av vår tidigare behandling av Ryssland. Han vill återskapa Ryssland som en stormakt som inte behöver ta hänsyn till omvärlden och där allt annat än ryska intressen nedprioriteras. Vi måste tydligt markera att vi inte accepterar övergrepp mot andra staters suveränitet och mänskliga rättigheter. Samtidigt behöver vi stödja de krafter som vill se en annan utveckling i Ryssland än idag.

5. Ukraina får inte falla sönder. Ukraina står nu inför svåra utmaningar. Landets politiska system är svagt, korruptionen är utbredd medan ekonomin är körd i botten. Nationalistiska grupperingar kan skapa motsättningar mellan den ukrainska befolkningen och den rysktalande och bidra till den instabilitet som Putin helst önskar. Vi får inte ägna oss åt önsketänkande, men ändå helhjärtat stödja Ukrainas utveckling mot ett demokratiskt land.

Vi står nu inför stora utmaningar där den fred och stabilitet som vi börjat ta för givet, alltmer utmanas. För att lyckas krävs ett fördjupat samarbete mellan de länder som ser demokrati och respekten för mänskliga rättigheter som ett grundfundament. Tyvärr kan en sådan samverkan inte enbart bygga på mjuk makt. Behovet av en militär avskräckande förmåga, som skapar en tröskel som är tillräckligt hög för att hålla tillbaka aggressioner, är lika viktig. Nedrustning skapar inte fred om inte alla är beredda att avhålla sig från att använda militärt våld.